♥ Gamla minnen
I Lördags kom jag att tänka på lite gamla minnen och nu kom jag på ännu ett. Kände för att skriva av mig. Inte för att jag vill att ni ska veta eller så. Sår här kommer det; Inte för er skull, utan för min.
Kommer ihåg när jag blev kär i honom, eller ah när jag insåg det. Vi hade "kännt" varandra rätt länge och jag hade redan gjort upp min syn om honom. En jobbig, överdriven wow-spelande tönt. Visst var han trevlig ibland, men mest jobbig. Men den kvällen fick jag se en helt ny sida av honom. En sida jag inte visste fanns. Det var som att jag helt plötsligt kollade på han ur ett helt nytt perspektiv. Ur ett par helt nya ögon. Han blev en helt ny person. En omtänksam, snygg och extremt charmig kille.
Jag kommer ihåg hur jag gjorde allt för att inte stirra på honom när han skulle ta av sig tröjan för att hoppa i vattnet den där gången. Kommer ihåg hur jag stod (och förmodligen gapade) när jag såg hans mage för första gången. Haha, det var egentligen inget speciellt med den men för mig var den överdrivet perfekt. Hela han var överdrivet perfekt.
Av nån anledning började vi prata mer än vanligt, på sms, på msn till och med via telefon. Jag kommer ihåg hur jag kunde sitta och prata med honom i timmar. Och vi pratade väl inte så mycket egentligen utan jag satt mest och lyssnade på honom, det han sa om spelet, vad som hände etc. (ja, han spelade samtidigt som vi pratade i telefon, han spelade JÄMT).
Jag kommer ihåg bråken med S över honom. Jag visste inte vad jag skulle göra. Att bråka med sin bästavän angående en kille är nått av det värsta som finns. Det är alltid så överdrivet med. Inte just då kanske. Men när allt är glömt inser man hur onödigt det var.
Jag kommer ihåg allt från den sommaren, jag kommer ihåg allt om hur det var då. Hur jag kände, vad jag tänkte. Men jag har helt och hållet glömt när och hur jag kom över honom. Det är det jag tänker mest på nu. När slutade det egentligen? Och varför?
Det är rätt kul att träffa honom i dagsläget, för nu när jag ser han känner jag verkligen ingenting. Rätt konstigt hur känslor bara kan ändras. Och med tidens gång bara försvinna totalt. Fascinerande.
Kommer ihåg när jag blev kär i honom, eller ah när jag insåg det. Vi hade "kännt" varandra rätt länge och jag hade redan gjort upp min syn om honom. En jobbig, överdriven wow-spelande tönt. Visst var han trevlig ibland, men mest jobbig. Men den kvällen fick jag se en helt ny sida av honom. En sida jag inte visste fanns. Det var som att jag helt plötsligt kollade på han ur ett helt nytt perspektiv. Ur ett par helt nya ögon. Han blev en helt ny person. En omtänksam, snygg och extremt charmig kille.
Jag kommer ihåg hur jag gjorde allt för att inte stirra på honom när han skulle ta av sig tröjan för att hoppa i vattnet den där gången. Kommer ihåg hur jag stod (och förmodligen gapade) när jag såg hans mage för första gången. Haha, det var egentligen inget speciellt med den men för mig var den överdrivet perfekt. Hela han var överdrivet perfekt.
Av nån anledning började vi prata mer än vanligt, på sms, på msn till och med via telefon. Jag kommer ihåg hur jag kunde sitta och prata med honom i timmar. Och vi pratade väl inte så mycket egentligen utan jag satt mest och lyssnade på honom, det han sa om spelet, vad som hände etc. (ja, han spelade samtidigt som vi pratade i telefon, han spelade JÄMT).
Jag kommer ihåg bråken med S över honom. Jag visste inte vad jag skulle göra. Att bråka med sin bästavän angående en kille är nått av det värsta som finns. Det är alltid så överdrivet med. Inte just då kanske. Men när allt är glömt inser man hur onödigt det var.
Jag kommer ihåg allt från den sommaren, jag kommer ihåg allt om hur det var då. Hur jag kände, vad jag tänkte. Men jag har helt och hållet glömt när och hur jag kom över honom. Det är det jag tänker mest på nu. När slutade det egentligen? Och varför?
Det är rätt kul att träffa honom i dagsläget, för nu när jag ser han känner jag verkligen ingenting. Rätt konstigt hur känslor bara kan ändras. Och med tidens gång bara försvinna totalt. Fascinerande.
Kommentarer
Trackback
